DOVE (2020)
H.50 cm W. 70 cm. Installation: 400 cm x 200 cm.
An oversized pigeon settled among twigs and pots reflects a double-bottomed news spread. The dove that represents the post office, symbol of peace and holy messenger but which is also a deprotection spreaders of dirt, bacteria and diseases.
On the floor around the pigeon, twigs from trees and public areas are mixed with old personal kitchen pans. The pigeon that stands on an upside-down pan and has feet of twigs is both outside and inside, both private and public.
C-print journal 2020-09-26
Ashik Zaman
[Duvan, hemmet, det inre och det yttre]
Admittedly, I do quite often miss the exhibitions at Galleri ID:I but
made a point of wanting to see Karin Häll’s ’RAPPORT 2020’ in spite
of the terrible weather today. A centerpiece – or actually a focal
wallpiece – sees a composition of braided newspapers, the
inspiration behind which came to Karin while in residency in China
last year. Struck by the frustration of being unable to decode many
of the visual impressions around her would later serve as a point of
departure for this particular work. The exhibition at large hovers
around how boundaries between personal sphere – the home – and
the world outside is (re)negotiated on the basis of time and needs,
such as that of information etc.
Love how she alludes to the notion of home in smart and very wellchosen
gestures along the walls, with ready-made sculptures and
objects, while never letting her exhibition traverse into some
frivolous supporting scenography. The ”edit” is tight for sure. Looks
so effortles and yet her installing is so on point.
It’s on view through Oct 4.
——-
Karin Häll, Duva
I sin essä Att formge en händelse i tidskriften Hjärnstorm reflekterar Karin Häll över symbolers ursprung och funktion. Hon skriver:
Möten med ting som sätter tankar i rörelse finns omkring oss natt som dag. Vare sig vi är fullt vakna, vilar eller sover djupt möter vi dem, dras mot dem, hämtar själva upp dem för att berätta vår historia. Symbolerna kommer inte till oss. Det är vi själva som går och hämtar dem.
Händelsen som utlöst tankarna är när hon inom loppet av ett par dygn stött på tre döda måsar vid olika tidpunkter och platser. Inledningsvis fascineras hon av mötet med den mäktiga kroppen, dess tyngd och vingbredd. Den vanligaste, knappast beundrade skräniga fågelns närvaro vid stränder och kajer. Alltid i sällskap i skickligt avindividualiserade flygformationer. Nu låg de där som om de ville säga henne något. Olycksbådande eller mer som språkminnen som hennes hjärna självständigt och undermedvetet pekat ut i en viss riktning. Erfarenheten och tankarna som uppstod resulterade i tre fågelskulpturer.
Installationen Duvan består av en fågelskulptur i bemålat papper. Den tjocka vita färgen återkommer på de kringströdda kastrullerna tillsammans med spridda kvistar. Miljön förenar två associativa kännetecken i duvans karaktäristik. Först: dess förmåga och historiska uppdrag som nyhetsförmedlare. Genom att fästa ett ihoprullat papper, kunde meddelanden hemligt, och fågelvägen, förmedlas effektivt och diskret. En duvas hemtamhet och vana att röra sig nära människor gjorde den lättfångad och dess regelbundna vanor gjorde den till ett tämligen pålitligt kommunikationsmedel. Det nära förhållandet mellan duvor och människor är också motsägelsefullt eftersom de även för med sig sjukdom, parasiter och att de överallt lämnar efter sig sin vita spillning. Den vita färgen på pappersduvan som återkommer i kastrullen förstärker känslan av vår dubbla relation till duvan, samexistens och aversion.
Kanske är det inte symbolerna som är tidlösa, utan just vår mänskliga förmåga att genom abstrakta associationer försätta oss i tillstånd av flygande tänkande som hjälper oss att förstå och organisera det som förefaller obegripligt?
/ Paulina Sokolow
Group Exhibition, Maskinhuset Grängesberg 2022
text: Paulina Sokolow >
With support from Swedish Arts Council, Region Dalarna, Ludvika kommun
