Karin Häll, Duva
I sin essä Att formge en händelse i tidskriften Hjärnstorm reflekterar Karin Häll över symbolers ursprung och funktion. Hon skriver:
Möten med ting som sätter tankar i rörelse finns omkring oss natt som dag. Vare sig vi är fullt vakna, vilar eller sover djupt möter vi dem, dras mot dem, hämtar själva upp dem för att berätta vår historia. Symbolerna kommer inte till oss. Det är vi själva som går och hämtar dem.
Händelsen som utlöst tankarna är när hon inom loppet av ett par dygn stött på tre döda måsar vid olika tidpunkter och platser. Inledningsvis fascineras hon av mötet med den mäktiga kroppen, dess tyngd och vingbredd. Den vanligaste, knappast beundrade skräniga fågelns närvaro vid stränder och kajer. Alltid i sällskap i skickligt avindividualiserade flygformationer. Nu låg de där som om de ville säga henne något. Olycksbådande eller mer som språkminnen som hennes hjärna självständigt och undermedvetet pekat ut i en viss riktning. Erfarenheten och tankarna som uppstod resulterade i tre fågelskulpturer.
Installationen Duvan består av en fågelskulptur i bemålat papper. Den tjocka vita färgen återkommer på de kringströdda kastrullerna tillsammans med spridda kvistar. Miljön förenar två associativa kännetecken i duvans karaktäristik. Först: dess förmåga och historiska uppdrag som nyhetsförmedlare. Genom att fästa ett ihoprullat papper, kunde meddelanden hemligt, och fågelvägen, förmedlas effektivt och diskret. En duvas hemtamhet och vana att röra sig nära människor gjorde den lättfångad och dess regelbundna vanor gjorde den till ett tämligen pålitligt kommunikationsmedel. Det nära förhållandet mellan duvor och människor är också motsägelsefullt eftersom de även för med sig sjukdom, parasiter och att de överallt lämnar efter sig sin vita spillning. Den vita färgen på pappersduvan som återkommer i kastrullen förstärker känslan av vår dubbla relation till duvan, samexistens och aversion.
Kanske är det inte symbolerna som är tidlösa, utan just vår mänskliga förmåga att genom abstrakta associationer försätta oss i tillstånd av flygande tänkande som hjälper oss att förstå och organisera det som förefaller obegripligt?
/ Paulina Sokolow