Order of Things
svenska
Karin Hälls arbeten återkommer till frågan om människans relation till det universella; till vad vi kan kontrollera och inte, vad som är utbytbart och inte – vilket inte minst den mänskliga kroppen kan väcka frågor kring. Ett centralt tema är människans ständiga strävan: förhållandet mellan den personliga viljan, önskan om att förändra och de omständigheter och villkor som är omöjliga att påverka.
Verken synliggör processerna kring det som har gått sönder: det trasiga som lappats, lagats och eller symboliskt förändrats för att få ny form. Hennes konstnärliga uttryck är hemmahörande i arte poveratraditionens upphöjande av vardagens ting och anspråkslösa materialvärld, som öppnar till samtal om komplexare frågor. Hon bygger, tecknar, modellerar, gjuter, syr. Materialen är enkla och ”låga”; halm, plankor, spruckna föremål, återanvända kläder laddade med mänskliga avtryck.
Utställningens titel, Order of Things, leker med hur olika former av förändring uttrycks via tingen omkring oss, och syftar b l a på hennes tolkning av Botticellis verk Venus Födelse i vilket hon ställer frågor om söndrande och återuppbyggnad. Formen har kopplingar till den danske författaren Peter Høegs beskrivning av människans önskvärda liknelse med babymuggen, som med sin rundade botten automatiskt tippas upp efter att ha fallit. Vardagliga material som krossat porslin leder tankarna till ägg- och snäckskal. Med destruktivitet och konstruktion som utgångspunkt skildras faser av ständig förnyelse.
Karin Häll intresserar sig för språkets ambivalens och mångbottnade möjligheter. Hon rör sig mellan det materiellt, språkligt explicita och ett lågmält, introspektivt landskap. Mellan det yttre och inre, kroppen och våra föreställningar om densamma. Det finns en ton av både något allmängiltigt, mänskligt nedärvt och något djupt personligt; av tillgänglighet och integritet – som i flödet av teckningar, till synes tillkomna i stunder av ocensurerat kluddande, när handen löper utan krav och prestation, men där en inre värld öppnar sig, frestande att tolka och analysera. Även om intet är nytt under solen, så är människan ett helt universum.
english
Karin Häll’s work returns to the question of man’s relationship to the universal; to what we can and cannot control, what is replaceable and what is not – which not least the human body can raise questions about. A central theme is man’s constant striving: the relationship between the personal will, the desire to change and the circumstances and conditions that are impossible to influence.
The works make visible the processes surrounding what has been broken: the broken that has been patched, repaired and or symbolically changed to take on new form. Her artistic expression is rooted in the arte povera tradition’s exaltation of everyday objects and the unassuming world of materials, which opens up conversations about more complex issues. She builds, draws, models, casts, sews. The materials are simple and “low”; straw, planks, cracked objects, recycled clothes loaded with human imprints.
The title of the exhibition, Order of Things, plays with how different forms of change are expressed through the things around us, and refers, for example, to her interpretation of Botticelli’s work The Birth of Venus, in which she raises questions about disintegration and reconstruction. The form has links to the Danish writer Peter Høeg’s description of man’s desirable likeness to the baby cup, which with its rounded bottom is automatically tipped up after falling. Everyday materials such as broken porcelain evoke egg and seashells. Using destructiveness and construction as a starting point, phases of constant renewal are depicted.
Karin Häll is interested in the ambivalence and multi-layered possibilities of language. She moves between the material, linguistically explicit and a quiet, introspective landscape. Between the external and the internal, the body and our ideas about it. There is a tone of both something universal, humanly inherited, and something deeply personal; of accessibility and integrity – as in the flow of drawings, seemingly made in moments of uncensored scribbling, when the hand runs without demands and performance, but where an inner world opens up, tempting to interpret and analyze. Although nothing is new under the sun, man is a whole universe.
Collage of faux fur, object, things, sculptures
H. 150 cm. W 300 cm
Collage on a wall : faux fur, object, things, sculptures
H. 300 cm. L 400 cm
