SPHINX (2017)
H. 40 cm W.15 cm
jeans, thread, padding, false nails
2019 Solo exhibition Order Of Things, Passagen Linköpings konsthall>
2023 Solo exhibition ,Villkor och Integritet, Aguelimuseet ,Sala
2024 Solo exhibition, Underordnat, Strindbergsmuseet, Stockholm
2024 Group exhibition Det Månghövdade Jaget, Pannrummet, Gustavsberg
RÅKA (2017)
H.140 cm. B 110 cm
mixed media
Karin Häll
Konstfrämjandet i Värmland >
RÅKA
4 maj – 19 maj
Vernissage 4 maj 16 -19
Bergslagsgatan 11b,
Karlstad
Råka. Titeln på Karin Hälls utställning på Konstfrämjandet i Karlstad är tvetydig och syftar till både verbet och substantivet. Råkan, den svarta korpens släkting, som lyfter från marken och själva mötet, att råka något, som håller oss kvar på marken. Ideer och önskningar som vill stiga står i motsättning till de praktiska situationer vi möter och måste hantera. Skeenden vi saknar makt att påverka. Och kanske är det just detta existentiella dilemma som Karin Hälls utställning tar sitt avstamp i; de givna förutsättningarna och vanmakten i att i slutändan sakna kontroll. Hur vi än vänder oss är våra föreställningar och drömmar om livets mål och mening, lycka och olycka underordnade våra personliga livsbetingelser.
Karin Hälls arbeten återkommer till frågan om människans relation till det universella; till vad vi kan kontrollera och inte, vad som är utbytbart och inte – vilket inte minst den mänskliga kroppen kan väcka frågor kring, i synnerhet hos dem vars liv i någon form varit hotat. I utställningen möter vi ett antal fristående objekt som alla på något sätt kan härledas till enskilda kroppsdelar; armen, foten, huvudet, håret. Varje verk med sin egen berättelse och sitt eget temperament. Materialen är enkla och ”låga”; halm, plankor, återanvända kläder laddade med mänskliga avtryck. Det konstnärliga uttrycket hemmahörande i arte poveratraditionens upphöjande av vardagens ting och anspråkslösa materialvärld, som öppnar till samtal om komplexare frågor.
Karin Häll intresserar sig för språkets ambivalens och mångbottnade möjligheter. Hon rör sig mellan det materiellt, språkligt explicita och ett lågmält, introspektivt landskap. Mellan det yttre och inre, kroppen och våra föreställningar om densamma. Det finns en ton av både något allmängiltigt, mänskligt nedärvt och något djupt personligt; av tillgänglighet och integritet – som i flödet av teckningar, till synes tillkomna i stunder av ocensurerat kluddande, när handen löper utan krav och prestation, men där en inre värld öppnar sig, frestande att tolka och analysera.
english
Råka. The title of Karin Häll’s exhibition at Konstfrämjandet in Karlstad is ambiguous and refers to both the verb and the noun. Råka, the black raven’s relative, which lifts off the ground and the very encounter, to happen something, which keeps us on the ground. Ideas and desires that want to rise are at odds with the practical situations we encounter and have to deal with. Events we have no power to influence. And perhaps it is precisely this existential dilemma that Karin Häll’s exhibition is based on; the given conditions and the powerlessness of ultimately lacking control. Whichever way we turn, our ideas and dreams about life’s goals and meaning, happiness and unhappiness are subordinate to our personal living conditions.
Karin Häll’s work returns to the question of man’s relationship to the universal; to what we can and cannot control, what is replaceable and what is not – which the human body in particular can raise questions about, especially for those whose lives have been threatened in some way. In the exhibition, we encounter a number of independent objects that can all in some way be traced back to individual body parts: the arm, the foot, the head, the hair. Each work with its own story and its own temperament. The materials are simple and ’low’; straw, planks, recycled clothes especially those whose lives have been threatened in some way. In the exhibition we encounter a number of independent objects, all of which can in some way be traced back to individual body parts: the arm, the foot, the head, the hair. Each work with its own story and its own temperament. The materials are simple and ’low’; straw, planks, recycled clothes loaded with human imprints. The artistic expression belongs to the arte povera tradition of exalting everyday things and the unassuming world of materials, which opens up conversations about more complex issues.
Karin Häll’s work returns to the question of man’s relationship to the universal; to what we can and cannot control, what is replaceable and what is not – which the human body in particular can raise questions about, especially for those whose lives have been threatened in some way. In the exhibition, we encounter a number of independent objects that can all in some way be traced back to individual body parts: the arm, the foot, the head, the hair. Each work with its own story and its own temperament. The materials are simple and ’low’; straw, planks, recycled clothes loaded with human imprints. The artistic expression belongs to the arte povera tradition of exalting everyday things and the unassuming world of materials, which opens up conversations about more complex issues.
Karin Häll is interested in the ambivalence and multi-layered possibilities of language. She moves between the material, linguistically explicit and a low-key, introspective landscape. Between the external and the internal, the body and our ideas about it. There is a tone of both something universal, humanly inherited, and something deeply personal; of accessibility and integrity – as in the flow of drawings, seemingly made in moments of uncensored scribbling, when the hand runs without demands and performance, but where an inner world opens up, tempting to interpret and analyze. Although nothing is new under the sun, man is a whole universe
Child of Destiny (2016)
H. 40 cm B 25 cm
jeans, threads
Sculpture made from the artist’s old work jeans inherited from her son. The lines in the palm of the hand are sewn after
the art of divination and laid out to show a perfect life.
2016 Schillerpalais Berlin, Order of Things>
2017 Alma Löv Museum , Where we are now, Östra Ämtevi >
2018 Galerie HilbertRaum, The Contours Of a Liminal Mind, Berlin >
2023 Bonniers konsthall, Stuff it, Stockholm>